Testosteron för kvinnor
Från studien "Testosteron för kvinnor" Vi uppfattar vanligtvis anabola och androgena hormoner endast i det negativa ljuset av en dopingaffär eller i samband med missbruk av dessa ämnen av idrottare. Tyvärr är det fortfarande många läkare som inte ägnar dessa hormoner tillräcklig uppmärksamhet, eller som inte använder dem ens i de fall där det skulle vara lämpligt. Jag stötte nyligen på en ganska intressant studie om testosteron och kvinnokroppen som publicerats av dr Karlis Ullis och Josh Shackman på en medicinsk server. Det är en studie som tittar på användningen av hormoner i postmenopausal behandling och i hanteringen av vissa hormonella problem. Denna fallstudie visar hur dessa ämnen kan hjälpa till när de används som läkemedel under medicinsk övervakning.
I den presenterar Dr Ullis fallet med en patient i slutet av tjugoårsåldern som hade ett till synes trivial viktnedgångsproblem. Hennes problem verkade svårt att lösa - hon ägnade sig åt fysisk aktivitet dagligen, hennes program bestående av aerobics- och styrketräningsövningar var balanserat, hennes kost rationell. Allt var bra i detta avseende, enligt Ullis. Kvinnan tog en kombination av efedrin och koffein (denna studie härrör från den tid då efedrin och koffein var godkända ingredienser i fettförbrännare i USA) och tog också någon viktminskningsmedicin. Men ingenting fungerade. Hennes hormonanalys visade inga tecken på låg sköldkörtel eller andra problem - tills Dr Ullis fokuserade på hennes testosteronnivåer. Det var den enda som var extremt låg. Dr Ullis fastställde att detta var den verkliga orsaken till hennes problem.
Dr Ullis påpekar att medan förhållandet mellan testosteron och låg fetthalt + ökad muskelmassa redan är välkänt för idrottare, saknas denna kunskap ofta inom medicinen och anabola hormoner används inte alls, inte ens i kliniska behandlingar där de skulle kunna hjälpa. Speciellt i klimakteriet minskar produktionen av alla hormoner, inklusive testosteron, vars produktion till och med kan sluta helt. Många kvinnor i klimakteriet får redan idag rutinmässigt hormoner som östrogen och gestagener, men ingen har ännu fokuserat på att ge testosteron. På grund av de höga nivåerna av artificiellt administrerat östrogen och progesteron och avsaknaden av testosteron kan kvinnor efter klimakteriet knappast bli av med kroppsfett och hela kroppens sammansättning förändras på ett ohälsosamt sätt.
Dr Ullis undrar varför testosteron till kvinnor orsakar så mycket kontroverser, medan östrogen, som ofta används av jordbrukare för att öka boskapens vikt, rutinmässigt ges till kvinnor i klimakteriet vars risk för fetma ökar med åldern? Många läkare hänvisar till en studie från 1997 där kvinnor som fick östrogen uppgavs ha lägre viktökning än kvinnor som inte fick något hormon. Ullis påpekar dock att denna studie inte omfattade en övergripande strategi för fysisk aktivitet.
Omvänt pekar han på studier som visar att kvinnor som tar p-piller (östrogen- och gestagenbaserade) i genomsnitt ökar 1,5-3 kg fett, och att kvinnor som använder orala östrogener efter klimakteriet kan förvänta sig att öka 2,5-4 kg fettvävnad. En nyligen genomförd studie (O'Sullivan et all, 1998) förklarar att tillförsel av östrogener, eller ökade nivåer av östrogener, orsakar muskelförlust och en ökning av %-fett genom att sänka IGF-1-nivåerna i kroppen.
Ullis säger att många läkare hävdar att det är testosteron som orsakar fetma. Detta framgår av studier som gjorts på kvinnor med högre naturliga testosteronnivåer i kroppen som utvecklar en högre andel av så kallad manlig fetma (dvs. i överkroppen och bukområdet). Ullis påpekar dock att de patologiskt förhöjda testosteronnivåerna hos dessa kvinnor åtföljdes av övergripande hormonella obalanser och höga insulinnivåer samt låg insulinkänslighet. De led ofta av insulinresistens, vilket är förknippat med fetma.
Enligt Ullis är studier på testosteron och på män mycket kontroversiella och svåra att genomföra på grund av den dåliga publicitet som testosteron och anabola hormoner har i samhället. Att genomföra en sådan studie på kvinnor är därför nästan omöjligt. Ändå finns det några mindre studier om ämnet. Lovejoy i 1996 genomförde en studie som jämförde effekterna av nandrolondekaonat och anti-androgen spironolakton på kroppsstrukturen hos postmenopausala kvinnor. Lovejoy skapade 3 grupper av kvinnor, den första fick 30mg av nandrolon varannan vecka, den andra gruppen var på placebo och den tredje tog anti-androgen. Alla kvinnor var tvungna att följa en 500Kcal kaloriunderskott diet och fick veta att inte ändra sin fysiska aktivitet på något sätt. Studier visade att den anti-androgena gruppen av kvinnor förlorade inget fett och nandrolongruppen förlorade dubbelt så mycket fett som placebogruppen. Dessutom fick kvinnorna som tog nandrolon i genomsnitt 2 kg mager muskelmassa under experimentet, även om de hade ett kaloriunderskott. Däremot förlorade placebo- och anti-androgengrupperna över 1 kg muskler. Lovejoy påpekar att nandrolon inte har någon effekt på insulinresistens, som tros binda till androgener. Dessutom fick gruppen på nandrolon endast mycket låga doser, och under en extra vecka hade ingen drastisk diet och tränade inte. Ullis tror att med en högproteindiet och träning skulle dessa resultat behöva vara ännu bättre.
Trots att studien bekräftade antagandet att androgener är viktiga för att eliminera fetma problem, rekommenderade studieförfattarna i slutändan inte användningen av nandrolon i hormonbehandling. De pekar på små avvikelser i blodlipider och en liten ökning av fettlagret i midjan i gruppen som fick nandrolon. Ullis tror dock att om testosteron hade använts i studien, skulle dessa symtom ha varit ännu mindre eller till och med obefintliga. Han säger också att det mest idealiska skulle vara att använda en testosterongel som kan användas dagligen utan att hormonnivåerna fluktuerar.
Ullis säger att testosterondoserna inte behöver vara särskilt höga för att ge önskad effekt. Dessutom konstaterar han att problemet inte nödvändigtvis är begränsat till postmenopausala kvinnor, utan även till unga kvinnor som tar hormonella preventivmedel. Användningen av dessa produkter leder till en ökning av östrogen- och progesteronnivåerna, samtidigt som testosteronnivåerna minskar. Därför blir dessa kvinnor feta, deras libido minskar och de är ofta lynniga. Om testosteron återgår till rätt förhållande till östrogen leder det till bättre humör och återfådd energi. Östrogener höjer inte energinivåerna, även om de ofta presenteras som sådana, naturligt progesteron har en lugnande effekt på kvinnor, medan syntetiska kan ha motsatt effekt - irritability, aggression och till och med akne.
Ullis började ge sina kvinnliga patienter testosteronpreparat. Han säger att målet inte är att höja nivåerna över det normala, utan att få hormonerna och deras förhållanden att återgå till det normala. Doserna är cirka 0,25 - 1 mg/ varannan dag. Ullis rekommenderar att man använder en gel som appliceras under käken eller i armhålan. Hon ersätter också syntetiska progesteronprodukter med naturliga och minskar patienternas östrogendoser (hon beskriver transdermalt östradiol som det bästa). Han kompenserar nivåerna genom att öka fytoöstrogenerna i kosten - särskilt genom att tillsätta sojaprodukter.
Nyckeln är att få hormonerna i rätt balans. När denna balans har uppnåtts börjar dessa kvinnor gå ner i vikt igen och kan till och med vända förlusten av bentäthet och muskelförlust.
Ullis påpekar dock att samma terapi inte är lämplig för mycket unga kvinnor som fortfarande vill bli mödrar men som har problem på grund av sin användning av hormonella preventivmedel. Naturligtvis gäller samma regel för dem också - det vill säga öka testosteronnivåerna, men mycket mer lämpligt för dem, enligt Dr. Ullis, är att använda prohormonet 4-androstenediol (4-adiol) för de kvinnor som inte vill ha barn när som helst snart. Eftersom 4-adiol har en kort halveringstid och finns i kroppen under en kort tid orsakar det inte så många biverkningar, och det påverkar inte heller gonadfunktionen och gonadotropinproduktionen på lång sikt om det används oregelbundet. Det enda problemet är att 4-adiol endast tillverkas för män i 100 mg kapslar (fram till 2004 var prohormoner lagliga i USA och kunde köpas utan recept). Ändå är de lämpliga doserna för kvinnor, enligt Dr. Ullis, cirka 10-50 mg. Ullis rekommenderar att man använder tablets som kan delas och tar ¼ - 1/3 tablet per dag. Detta bör vara tillräckligt för hormonjämförelse.
Sammanfattning
Från studien "Testosterone for Women" säger Dr. Ullis att medan traditionella "kvinnliga" hormoner har sin plats för att förebygga osteoporos, hjärtsjukdomar och Alzheimers, kan testosteronbehandlingar visa sig vara mer användbara för kvinnor än män för att ta itu med vissa tillstånd i framtiden. Testosteron och andra androgener kan också ha en plats i behandlingen av fetma - särskilt fetma av den östrogena "kvinnliga" typen. Hittills har mycket lite forskning gjorts för att bekräfta att anledningen till att kvinnor är mycket mer benägna att övervikt och fetma är relaterade till deras låga testosteronnivåer. Dessutom ökar testosteron hos kvinnor mängden muskelmassa och ökar därmed deras metabolism. Dr Ullis förnekar inte biverkningarna, men påpekar att dessa effekter är mycket små jämfört med biverkningarna av vanliga mediciner vid behandling av fetma, vars positiva effekt också försvinner snabbt efter avbrytande. Han säger till och med att användningen av testosteron vid behandling av fetma är säkrare och mer långvarig än fettsugning.
Han uttrycker förhoppningen att medicinen snart kommer att överge det traditionella begreppet manliga hormoner för män, kvinnliga hormoner för kvinnor och ersätta det med det universella begreppet balansering av ALLA hormoner i människokroppen, eftersom - som han säger - samma kontrovers nu orsakas av användningen av kvinnliga hormoner vid behandlingen av vissa manliga problem.
PS: den här artikeln uppmuntrar inte kvinnor att använda testosteron utan läkares övervakning! Som sagt, för närvarande är dessa metoder fortfarande under studier och inte allmänt föreskrivna (inte i Europa). Kvinnliga idrottare omfattas av WADA: s regler om användning av förbjudna ämnen. Artikeln illustrerar användningen av anabolika i medicin.
